Team Arabian Flame

Jag har inte skrivit om mina tankar här när det gäller Star riktigt, och det beror nog mest på att jag tidigare inte hade bestämt mig för vad jag skulle göra. Jag visste vad jag BORDE gör, men jag va inte mogen i tanken att göra det. Men nu har jag varit "vuxen" och tänkt på framtiden. Och då menar jag inte bara Stars framtid utan också min egen.

****

Jag är 26år och känner inte att jag åstakommit så mycket. Jag behöver komma på fötter. Tänka ett steg längre. Så som det ser ut nu så går nästan alla mina överblivna pengar till Star. Jag har inget kvar till sparande eller ens mig själv. Ska det va så? Kanske... men jag behöver göra något drastiskt. Och det enda jag kunde komma på va att försöka dra ner på de kostnader som kostar mest. Förutom hyran där jag bor... och då faller det på min älskade och fina häst Star. Jag vill inte göra mig av med honom, det kan jag inte. Det går inte. Jag dör hellre. I alla fall så som det känns nu. Men jag har i alla fall kommit så långt att jag kan tänka mig att låna ut honom på foder. Om rätt person dyker upp. Absolut inte vem som hellst.

****

Att låna ut på foder är inte för alltid. Han är fortfarande min och han kan komma hem igen.. Jag är ändå den som har sista ordet när det gäller honom. Han e ju min lilla bäbisgris.

Men då kommer man ju till det... VEM ÄR BRA NOG? Vem kan ta hand om Star ens i närheten så bra som jag? Ingen tar ju hand om sitt djur på bättre sätt än man själv. Så är det bara. Så om jag hittar nån som jag känner har ens lite samma tänkt som mig så är det ju verkligen på plus sidan. Men jag kommer vara noga.. VÄLDIGT noga. Det kommer bli svårt som tusan. Särskillt den dagen jag har hittat nån och de kommer och hämtar honom eller om jag kör dit honom. Hur som hellst, när jag lämnar honom så kommer det bli jobbigt. Men jag vet att jag klarar det. För det är inte för alltid. Det är så jag tänker.

Många tänker nog... Varför jag lämnar bort honom om jag tycker så mycket om honom. Mitt svar är: Jag måste för att kunna behålla honom i framtiden. Gör jag inte detta nu så kanske jag rent av är tvungen att sälja honom istället. Och det är inget jag är redo att göra. Han är för djupt rotad i mitt hjärta. Han är speciell. Han är inte som alla andra. Han är Star. Min Star.

****

Men jag kan tänka mig att dela med mig av hans underbara jag. Bara för att i slutändan slippa sälja honom och han är borta för alltid. Man släpper inte taget om en sån här häst. Man gör bara inte det. Inte i första taget i alla fall. Han är en på miljonen.

Visst han är inte värdsbäst inom dressyr, hoppning eller distans. Men han har ett mega stort hjärta och han gör alltid sitt bästa. Han är aldrig elak eller dum. Han utlämnar sig helt och håller i ens armar bara man kommer han in på livet. Han skulle följa en genom vatten och eld om han va tvungen, han skulle aldrig tveka.

****

Det är svårt att förstå om man inte fått uppleva honom på det sättet som jag har fått uppleva honom. För andra så är han säkert som "vilken annan häst som hellst". Men inte för mig. Jag har haft två tidigare hästar. Och visst jag har tyckt om dom massa med. Men absolut inte på samma sätt som med Star. Star är så himla annolunda. Han är inte bara en häst. Han är mitt hjärta.

****

Så pågrund av allt detta så kommer jag inte att sälja honom. Utan låna ut honom på foder. Så att jag efter en tid kan ta hem honom och faktiskt känna att jag både har ett liv i stallet med min underbara. Men att också allting annat fungerar. För då blir det harmoni. För då kan man slappna av och njuta till fullo av denna underbara varelse.

Så är mina tankar. Och så kommer det bli. Trotts att det kommer kännas vemodigt i början. Jag kommer vara värre än en höns mamma de första veckorna.. Skicka tusen sms och ringa massa gånger.. "hur går det", "hur mår han", "går allt bra", "trivs han", "verkar han ledsen" och så kommer det fortsätta. Men jag hoppas att den som tar honom kommer att förstå. Och jag kommer släppa taget lite efter hand. När jag känner att jag är trygg i situationen och när allt verkar gå och flyta på bra.

****

Vi hoppas på det bästa. För det är vi värda.

Puss

I lördags gick sydnärkeritten av stabeln. Star va utlånad till Lovisa Milton som skulle rida T50km på honom.

Malin skulle också följa med och hjälpa till som hinknisse (eller hinkulla som Malin kallar sig eftersom hon inte känner sig som en nisse hehe). Vi kom iväg på lördagsmorgonen väldigt tidigt eftersom vi kände att vi inte ville stå som två fån i stallet och vänta. Sen så tänkte vi att vi kunde köra lugnt som tusan för att slippa stresse. Ändå va vi där tidigt. Vi anlände samtidigt som alla 80km:are. Men det gjorde inte så mycket. Ca 30-40 min efter oss kom Lovisa.

Förbesiktiningen gick hur bra som hellst. Star hade 40 i puls och va lugnet själv, som vanligt. Trotts att det va massa hästar inne i grinden samtidigt och hälften va rätt stressade. Men inte Star inte. Han tittade lite på dom och undrade vad de sysslade med.

Efter vet bes kollade vi lite på starten för T80. Sen så va det en timmes väntan tills Lovisa och Star skulle starta.

Ca 25min innan sadlade vi Star så att de kunde rida fram och Lovisa skulle få känna på honom lite innan eftersom hon aldrig har suttit på honom innan. Men allt gick hur bra som hellst och i starten så slog Lovisa och Camilla Norberg på Sobra följe. De höll ihop hela första slingan. Tillbaka i grinden så pulsade Star ner snabbt och vi gick in i vet.grind. Där flöt allt på bra men vi fick en 2:a på hurturgor (vätska). Star dricker alltid dåligt första slingan. Men annars va det fläckfritt.

Ut på andra slingan fick Lovisa och Star rida iväg själva eftersom Camilla och Sobra tyvärr inte fick fortsätta. Men de hittade några att slå följe med en bit, men red ändå själva en bra bit av sista slingan. Men Lovisa tyckte att han kändes pigg och gick för egen maskin hela vägen utan att hon behövde driva spec.

Tillbaka i mål så väntade vi lite längre med att gå in i vet grind för att vara på den säkra sidan.

Star hade 56 i puls när vi väl gick in och vi fick en 1:a på tryckömmhet på ryggen. Men denna gång hade Star druckit så då fick i en 0:a på vätskan. Så det va skönt.

Både jag, Star, Lovisa och Malin va nöjda med dagen. Det bästa med allt va att man fick ha transporten som tävlingsplats.. Hur smidigt som hellst. Slippe konka och bära på allt. Hoppas verkligen fler tävlingar tar efter för det va verkligen uppskattat.

Hemresan gick hur bra som hellst. Jag va visseligen rätt trött så det va skönt att det inte va så många mil. Nu siktar vi framåt och det blir ev A9 ritten. Antingen rider jag eller Malin. Får se.. :)

Tyvärr såhär några dagar efter så har star fått någon form av skav under kotan så han är svullen i vänster bak och höger fram. Så just nu står han inne pga all lera ute. Ska ut nu och tvätta och smörja för att se om det blivit något bättre..

Kram från oss

Målgång