Motivation i kylan
Som jag har sagt tidigare har ju Star fått byta stall för inte så längesen. Det har gått jätte bra och han har kommit bra in i "gänget" i hagen. Han står i alla fall inte längre vid staketet och skriker.. Han går tillsammans med de andra och letar efter gammalt gräs etc.
Den nya stallet har ju ett ridhus vägg i vägg med stallet.. Så det går liksom att rida även om det är storm och spö regn.. Så därför så har jag och star faktiskt kommit igång lite grann med dressyren igen.. Det har blivit lite av ett varannandag senario för oss.. Men det känns som om det är en bra start.. Han sköter sig fint på banan och försöker i alla fall.. Jag därimot sitter som en potatis.. (i alla fall vad jag själv tycker) Kommer på mig själv hela tiden att sitta framåtlutad, men raka armar och hälarna uppåt.. Blir lika irriterad varje gång.. VARFÖR hamnar jag i den possitionen så fort jag inte tänker tänker tänker på hur jag sitter.. Grr.. vill att det ska falla sig narturligt.. För det är inte ens bekvämt att sitta så som jag gör.. ÄNDÅ gör jag det.. Hmm.. knäppt.. Det är samma på salongen.. jag kan komma på mig själv att stå och dra upp axlarna och spänna dom.. och det gör ont tillslut.. ändå står jag så.. Knäppt.. Hur man är alltså..
Idag är det ju inte den varmaste dagen precis.. -18 grader va det när jag åkte hem från stallet.. Star hade frost i näshåren efter ridturen.
Nej nu ska jag jaga vidare efter ett släp som jag ska låna för att kunna hämta pappas soffa som jag ska ha i lägenheten..
Ha de bra..
kram Sara
